Trolska bloggen
Amanda, Josse och Petra på topp. Najar Drakhuvud.
2012-05-18
Gästbloggare Josse- en rapport från insidan
Josefina heter jag, kallas rätt och slätt för Josse. Jag har arbetat på detta underbara ställe i 7 veckor. Tiden har verkligen sprungit fram. Under dessa veckor har jag gjort allt mellan himmel och jord. Jag har byggt bostäder till älvor och alver. Jag har fått vara hantlangare till bygget av ett jättedrakhuvud.
Målare till trollen har jag också varit. Både utomhus och inomhus. Tomten anställde mig som städerska (och det kan jag intyga, det behövdes). Det är inte klokt vad tomten låter sitt eget hus bli eftersatt medan han själv är ute och hjälper till på andra ställen. Men nu doftar det rent av såpa och solen strålar genom nyputsade fönster. Dasset (ja, både tomtar och troll behöver gå på dass) har också fått sig en omgång. Både med pensel och rotborste.
Som ni förstår lever jag i en sagovärld! Och precis som i sagorna så är folket godmodiga, söta, snälla och rara. Ett helt fantastiskt gäng med människor, som jag har den stora ynnesten att få kalla arbetskamrater.
Den stora dagen D, 25/6, närmar sig med stormsteg. Dagen då det hela ska vara klart. Det råder febril aktivitet överallt. Just idag har jag samlat mossa (från avverkningsplatsen för den nya parkeringen.) Jag har rensat vägkanten från gammalt ris, kan ni tänka er något bättre än att få vistas i skogen ? Fåglarna kvittrar, skogen luktar skog med hjälp av doften från varma barr. Solen värmer på kinderna. Kroppen får arbeta. Helt fantastiskt.
Snart ska jag ner på teatern och riva klart scenen och rekvisitan från i fjol. Ut med det gamla, in med det nya. Så avslutar vi dagen med ytterligare lite risrens från skogsvägen. Nä hörni, här har jag inte tid att sitta längre. Här ska fixas. På återskrivande/återläsande.
Josefina Josse Pehrsson
Praktikant Anna som gjorde sin sista dag igår. Har varit ett virvlande energiknippe som nu blåst in över Norge. Sorgligt för oss men roligt för Norge. Stort tack Anna för fina och roliga veckor.
Drakstomme på g. Janina visar vad skåpet ska stå, förlåt foten ska det vara.
Så nära en bild på John jag kommit- stort tack för fina lösningar och hjälp. När jag träffar honom ska ni få en foto på honom-lovar!
2012-05-17
Det är nu det händer.
Det kan vara svårt att leva i nuet, man är så mycket i vad som ska hända sen eller vad som hände då. Men om man stannar upp i Trolska just nu i denna skrivande stund: bygger Ola skarvar på spång. Alltså bygger kurvor mellan de raka bitarna. med brädor på en liten vagn efter moppen åker han som en skottspole mellan skogen och bandsågen i verkstaden. Lena har begett sig till Sundsvall för att köpa bla. skötbord och handtag till trolldasset. Vi ska också göra ett bättre lås, så man kan sitta där i godan ro och inte vara rädd att någon får upp dörren.
Janina och Madde skulpterar vidare drakkroppen med motorsågar. Envisa som få. I skogen bygger Hans och Tommy på drakkroppen. Nu börjar man ana den väldige Drakzo, halslutningen är där och ryggraden. Petra gör tandköttsprover i silicon. Först blev det för blodigt men nu har hon hittat den perfekta balansen i färgerna -riktigt köttigt och härligt. Får se om något av barnen kommer våga känna på tandköttet när det sitter på plats på de stora tänderna...
John Lundholm kommer som en räddande ängel. Han har hjälpt oss med stora lastbilstransporter och kommer efter Maddes briljanta idé köra upp en tom container till skogen. -varför är det så briljant -jo, då kan de stå i containern och skulptera med motorsågarna precis vid drakkroppen. På så sätt kan alla bitar passas ihop med varandra.
I humlerummet arbetar Amanda och Ulrica vidare på ullhumlorna. En är helt klar, några är snart klara och med den sista lite mindre kläckte Ulrica en fin idé att istället för att ställa den på marken, låta den flyga. Nu kan ju inte humlor flyga eller?
Eva gör smörgåsar och förbereder lunchen, jag försöker hinna med saker jag inte hunnit som att blogga...
Paula Mc Manus nås via telefon på Mallis och tackar jag till att hålla kurs med Trolska Skogare och Trollstigare. Det är möjligt tack vara ABF -Hälsingekusten som fyller 100år i år!
Det är vad som händer exakt nu denna röda Torsdag i Maj.
Snart ska vi njuta av Annas kakor, vår fina fina praoa som gjorde sin sista dag i går. Det gäller att njuta av nuet av den fina konstellation som finns just nu och jobbar allt vad de kan för att göra Trolskas äventyr så bra som möjligt.
Imorgon kommer ett annat nu, ett annat gäng med Josse, Petra, Micke, Jonny, Jörgen och Ela , ett annat gäng som jobbar allt vad de kan, ett annat gäng att njuta av.
Tack alla alla ni som är med i Trolska, ni gör äventyret i skogen möjligt.
Kraft och Mod
Tommy sa vid em kaffet, man har haft en del roliga perioder i sitt liv men inte förstått förrän efteråt att de var bra. Det är så härligt med Trolska att jag verkligen känner att det är en rolig period och kan njuta av att bygga och umgås.
Frukost i morgonsolen
Annica och Fia
2012-05-02
När målet överträffas
Ideella arbetshelgen är till ända. Vi var ett litet men naggande gott gäng. 9 personer närmare bestämt. Vi började med frukost i skogen tillsammans. Solen värmde, fåglarna sjöng för full hals. Det är så mysigt att sitta där, dricka kaffe och planera dagens arbete.
Uppgiften var att börja bygga älvspång. Jag hade planerat att de skulle hinna lägga 6 bitar spång (eller bång som de envisas med att säga). Terrängen för älvspången är ganska klurig, stenrik med blöt kraftig mossa som gömmer hålor ibland över metern djupa. 6 bitar vore toppen förra årets starthelg lades 4 bitar. Gänget lade 18 bitar på plats. 18 st det är helt otroligt! Den erfarenhet de har från förra året gör att de inte behöver prata med varandra, de vet precis vilka verktyg de behöver och vad som är bra och dåliga ideer.
Fia, Annica, jag och Christina målade räcken till tomte och älvspång.
En underbar helg som värmde själen och hjärtat och som eldade på energipannan- behövligt nu i bråda tider.
Tack alla fina som bidrog denna helg.
2012-04-27
Ett urmänskligt uppvaknande
Upp 05.00. Men när det är en sådan här dag finns inte trötthet i kroppen.
Pigg. En varm morgon med sol, luften full av syre och måsar.
Sitter i skrivande stund på morgontåget till Stockholm på väg att träffa Ebbe Schön.
När jag fick idén att bygga Trolska Skogen kände jag att jag behövde fråga någon om lov.
Mina tankar gick till den där folklivsforskaren och författaren Ebbe Schön...han borde väl veta. Två frågor ville jag ställa: Får man göra så här med folktron? Är det redan gjort?
Jag googlade och läste på lite om personen jag skulle kontakta” är docent i litteraturvetenskap, folklivsforskare och författare. Förutom litteraturvetenskap har han studerat etnologi, nordiska språk och slaviska språk vid Stockholms universitet”. Hade läst många av hans böcker så jag var väl bekant med hans texter och hyste en stor respekt för hans kunnande.
Jag tänkte noga igenom vad jag ville ha sagt om han skulle svara telefonen. Är jag nervös är det skönt att välja vilket huvudbudskap ärendet har. När nervositeten spolar bort hjärnans förmåga att tänka klart, kan man liksom gå till huvudbudskapet som repliker och ändå få fram vad man vill ha sagt. Jag slog numret och tonerna gick fram sedan...telefonsvarare. Oj, han lät sträng.
Lämnade namn och nummer och det tog dagar innan han ringde tillbaka.
Ett möte på ett café bokades in en månad fram.
Förberedde mötet med nedskrivna frågor och skisser. Lina Serning som var scenograf i
etapp 1 skulle också komma med. Jag var i god tid, 40 min innan avtalad tid. Min plan var att ensam vid ett bord över en kopp kaffe hinna gå igenom min presentation ytterligare en gång. En lång trappa ledde upp till den avtalade platsen. Kom upp och fann att Ebbe Schön redan var där. Blev så nervös att jag var tvungen att springa på toaletten, han visste inte vem jag var så jag kunde hålla mig inkognito en stund.
Jag tog ett djupt andetag och sedan gick jag fram och presenterade mig - utan att Lina hade kommit.
Tomas von Wachenfeldt , en mycket duktig riksspeleman från Nordanstig, sa härom veckan ”Åh ska du träffa Ebbe Schön, jag blir nästan starstrucked” och det var väl så jag kände där på Gunnarssons konditori i september för ett och ett halvt år sedan.
Mötet gick bra, Lina dök upp och var cool, Ebbe var cool och jag var darrande under hela tiden.Ebbe gav oss mod att fortsätta framåt med Trolska. Jag lovade hålla honom informerad om projektet via brev.
Månaderna gick, jag skrev brev utan att få svar.
Jag fortsatte läsa och kom till ett avsnitt i en berättelse som fullkomligt skakade om marken jag stod på. Plötsligt såg jag sägenmotiv i allt i min vardag. Vetskaper jag tagit för sanningar blev helt plötslig ”avslöjade” då jag kunde se tydliga paralleller med sägner som är många hundra år gamla. Ringde Ebbe med fler frågor och vi bestämde möte nummer två.
Efter den dagen ses vi nu och då. Jag får ställa alla mina frågor och är så oerhört tacksam för den möjligheten och vänskapen.
Har du inte läst någon av Ebbes böcker så gör det nu! Där berättas historien om oss människor om det urmänskliga. För mig är folktron ett sätt att förstå människans innersta , den krymper avståndet i både tid och rum. Innerst inne är människan sig väldigt lika genom århundraden...det gäller bara att lära sig känna igen det i sin egen vardag.
Kraft och mod!
Sittande Janina Stoor, praktikant Anna, hönsnätare Micke och medhjälpare Madde Stoor. Kraft och Mod!
2012-04-24
Att bygga en drake-del 3
Janina Stoor var konstnären bakom kantarellerna hos tomtarna. Hon kan beskrivas som envis, slitstark konstnärlig och envis igen. En perfekt kombination för att skulptera 4 drakben och svans med motorsåg.
Det var inte så det hela började. Vi diskuterade en rad tillvägagångssätt och materialval. Vägde in tid, budget, kunskap i utförande gruppen, hållbarhet, livslängd, sol, vatten, snö mm.
Vi fick möjligheten att komma till Råsjökross, Rabo och Strängbetong ...ja alla på en gång. De satte sig ner med oss och modellen av draken i sitt konferensrum och under intagande av hembakta bullar och kaffe, fick vi ställa alla våra frågor. Det kändes lite som en scen ur sagan om ringen, när flera kunniga personer sitter ner och verkligen använder all kunskap och kraft för att hitta bästa tillvägagångssätt i detta ovanliga bygge.
När vi kom därifrån hette svaret sprutbetong. Hållbart, tåligt, vacker struktur och möjligt att applicera på komplicerade former.
Så för Janina var det bara att börja skulptera. När formen i grovt är klar, spacklas allt för att sedan hönsnätas in.
Nu är första benet klart och imorgon startar processen med ben nr 2.
Kent Wendel i sin verkstad. Petra Shara Stoor
Frågorna var många.
Anna, Petra och Janina tittar på silicon och latex
2012-04-20
Att bygga en drake- del 2
Två konstnärssytrar kom flyttande till kommunen för inte så länge sedan. Janina Stoor konstnär, med betong som en av sina stora passioner. Petra Shara Stoor, alias Skallhäxan riktar ofta sitt konstnärliga öga mot naturen och där helst skallar. (Se länken här nedanför.) Så det var ju nästan för bra för att vara sant- att bara 5 km härifrån bor en konstnär med inriktning på skallar och vi ska bygga en riktigt stoor en.
Ja, nog med ordvitsar. Efter att en god vän påmint mig om attributmakar gurun Kent Wendel (se länk här nedanför) i Stockholm, kontaktade vi honom för att få komma på lite kurs. Vi tre tillfällen fick vi besöka hans magiska verkstad och få ställa alla de frågor vi hade. Vi diskuterade materialval, tekniker och tidsplaner. Vid tredje tillfället riktade vi bara in oss på huvudet, kroppen fick komma i ett senare skede.
Klokare reste vi hem igen, redo att gå från ord till handling.
Anna går los.s i verkstaden med kameran. Detta är tre av bilderna
2012-04-18
Anna, praktikant från entreprenörsskolan har ordet
Mina första dagar i Trolska skogens värld
Efter att ha träffat en rad underbara människor första dagen nere i mellanfjärden så visste jag att detta projekt skulle bli en upplevelse utöver det vanliga. Av det lilla jag har sett i trolska skogen så var det magiskt även som vuxen att se. Bakslaget var dock vädret som kom över oss på måndagsnatten och lade ett vit täcke i skogarna. Men här stoppas inte viljan för någon att jobba vidare. Alltid finns det något att göra. Jag ser folk göra Älvhus, medans andra står och skulpterar fram en gigantisk drakfot i frigolit. Fantastiskt vad folk kan skapa med sina händer. Men man ska veta att materiallära är A och O i allt byggande och målande.
Jag kommer att trivas i denna värld 5 veckor framåt!
Ps. Vänta bara tills ni får se draken i sommarens nya äventyr!
Jonnys stomme fick åka släpvagn hem till Mellanfjärden.
Kurt och Tommy vrider på möjligheterna.
Anna Westberg Engman och Kurt Lyrén i första mötet om drakkonstruktion.
2012-04-16
Att bygga en Drake- del 1
Draken fanns med tidigt i drömmen kring Trolska Skogen. Jag visste att den skulle bli verklighet, men inte när. Kanske skulle det ta fem år eller längre. Vissa människor jag mötte under etapp 1 stoppade jag i en särskild minnesmapp i huvudet med rubriken ”Draken”. De var dem jag tänkte kontakta när vi kom dit om si så där en fem år. Så har vi fått möjligheten genom samarbete med Akzo Nobel att bygga ännu en dröm till verklighet. Det här är berättelsen om drakpojken Drakzo.
Det krävs många hjärnor och många händer, mycket kunskap och en hel del vilja för att bygga en Drake. Med en modell gjord av disktrasor och eltejp, satte vi oss ner Tommy byggledare, Kurt konstruktör, Anna scenograf och jag. Vi diskuterade möjligheter och omöjligheter och gick över julen hem på våra kammare för att arbeta vidare med vad vi kommit fram till.
Valen var många, vilka meterial var de bästa, de ska kunna byggas i komplicerade former tåla sol, vind, vatten ,snö. Hur stor ska Drakzo vara och vilka funtioner är viktiga för att han ska kännas levande.
Kurt ritade en grundkonstuktion, stark att bära nästan vilket material som helst. Jonny, som ni sätt i bloggen tidigare är en makalös smed. Verkligen! Han fick låna lokaler hos Sjölins smide i Hudiksvall, för att tillverka grundstommen till huvudet. Huvudet var det viktigaste, barnen ska kunna röra vid det och de ska innehålla flest funktioner- men stommen till huvudet var bara början på vår draksaga vi behövde mer kunskap och utförare följ med oss i vårens bloggkurs "Så bygger du din drake"
2012-04-12
Draken Drakzo- en av årets stora nyheter.
Vi är så glada att få berätta om möjligheten vi fått att bygga Drakzo drakpojken, från sägen till verklighet. Följ med oss här på bloggen, där kommer vi berätta om arbetet från start till invigningen efter midsommar.
Årets äventyr heter ”Älvablåst och drakdrömmar” och en av de största nyheterna är draken Drakzo. Drakzo är hela 15 meter lång och flera meter hög och ligger och sover längst inne i Trolska Skogen.
Enligt folktron så dök drakarna ner till havets botten och slukade skatter ur sjunkna skepp.En mätt Drakzo somnade på väg hem till sin drakgrotta och enligt sägnerna ska han sova i hundra
år. Problemet är att ingen längre kommer ihåg när han somnade, så kanske är det just denna dag
som draken Drakzo slår upp sina stora gröna ögon.
”Utan Akzo Nobel så hade draken Drakzo och drakgrottan aldrig blivit verklighet, säger
Helena Brusell, projektledare för Trolska Skogen. Vi är oerhört glada över detta samarbete.
Trolska Skogen är en långsiktig satsning där många lägger ned sin ideella tid och sitt engagemang
och då känns det väldigt glädjande att även stora företag som Akzo Nobel tror på oss och vill satsa.
”Från AkzoNobels sida ser vi detta som ett utmärkt tillfälle att stödja Trolska skogens arbete
kring miljöteknik & natur och väcka barns intresse för naturvetenskap. Vi vill också främja
AkzoNobel-koncernens hållbarhetsprofil. Vi har ett tema genom drakar sedan tidigare, drak-
paraden i Sundsvall, boken om lilla draken Berta som gör enkla experiment och nu denna stora
drake. Det kommer också vara ett bra tillfälle för våra anställda med barn att besöka parken och
lära sig mer inom ovan nämnda område. säger Pär Melin, platschef AkzoNobel Stockviksverken”
Trolska Skogen etapp 2 får stöd ifrån Region Gävleborg, Nordanstigs kommun,
Arbetsförmedlingen och ABF Hälsingland. Därutöver görs en stor insats på ideell basis.
Trollspången längtar efter alla barnen.
Foto:Petra Shara Stoor
Stora tomtehuset i väntan på våren.
Foto:Petra Shara Stoor
Lilla tomtehuset.
Foto: Petra Shara Stoor
2012-04-04
Den allvarsamma skogen och jag önskar Glad Påsk!
I skogen lyser solen, tallarna rör sig långsamt från sida till sida av den milda vinden. Solen värmer och skulle tiden räcka till att slå sig ner en stund, skulle fräknarna hinna göra entré lagom till skärtorsdag. Det är alltid sån frid i skogen, som om mark och mossa suger ur alla problem ur kroppen och bäddar mjukt in dem bland rötter och jord.
I skogen gräver Åke, försiktigt lyfter han bort mossa och jord för att ge plats för grus och sand som ska bilda en stabil grund för kommande byggnation. Det är fascinerande att se grävskopans tyngs och kraft användas så varsamt. Jag blir ändå lite nervös vad Vittra tycker. är de deras boning vi gräver bort, blir kommande arbete inte lyckosamt. Men är de införstådda med planerna och om de kommer gilla sina nya hus en bit längre bort så ska nog allt gå bra.
När tankarna vänder och vrider på vad Vittra kan tycka kommer solen och en stilla vindpust, problemen försvinner och känslan av att skogen vill fortsätta bli Trolska Skogen, sprider sig i kroppen.
Den stundande Påsken är full av folktro -myter och traditioner som ringlar sig mellan kristendomens budskap. På många sätt håller de varandra i handen - folktron och kristendomen.
Ebbe Schön får berätta mera om påsken och dess traditioner, klicka på länken här nedanför.
Skogen är fortfarande något allvarlig, men snart spricker den ut i sin barnsligaste och skönaste form- våren.
Petra Shara Stoor fångade den rådande stämningen med sin kamera igår, lägger in tre av hennes bilder.
Nu önskar jag er en riktigt härlig Påskhelg med mycket vila och kärlek.
Kraft och Mod!